Vet inte varför, men jag gav mig fan på att jag skulle klara av det. Det fanns ju visserligen andra i rum ett som kunde ha gjort det istället för mig, men som sagt, jag vart väl lite envis...
Det var en back som hade fastnat i "utsjutaren" på banan, högt upp i taket. Och det fanns ingen ansvarig i rum ett just då för tillfället. Lovisa och jag tänkte nog på samma sak, men jag tog intiativet. Jag klättrade upp på tre backar, men insåg sen att jag inte riktigt nådde... Då började jag klättra på själva ställningen... Fick tag på en järngrej att hålla mig i och med livet som insats så klarade jag av att sjuta iväg backen en millimeter ifrån "pys-utsjutaren" (måste ju säga att den backen var full med astunga böcker)
Sen skulle jag ju ta mig ner... Vet inte varför, men jag kollade ner på mina fötter och såg att jag var VÄLDIGT höggt upp. Hur sjutton ska jag klara av detta utan att falla ner och dö... Men med ett litet skutt hoppade jag och klarade mig.
Efter den prestationen skakade jag som ett jäkla asplöv... Så kan det gå när lilla Annika inte tänker längre än vad näsan räcker.
