Deppig...

Fy fan säger jag bara. Allt e bara skit. Har så jäkla ont när jag andas. Det liksom sticks till i sidan och ibland i bröstet när jag andas. Ibland får jag ont i hjärtat och lungorna när jag andas. Tappar luften ibland oxå. Jobbigt som fan. Då lär jag göra djupa suckar, och då tror folk att jag har jag har tråkigt när jag e med dem, men så e det inte. Jag lär göra djupa jävla suckar för att kunna andas bättre.
Gick till läkaren för ett tag sen och kollade hjärtat, men det var ju inte något fel där heller. Skrämde jobbarkompisarna förra sommaren. Stod i köket på Ekebygården och pratade lite, och när jag var mitt i en menig fick jag plötsligt så ont i bröstet, och jag fick ingen luft. Satte mig ner på golvet och kippade efter andan. Tog flera minuter innan jag kunde andas rätt. Läskigt.
När jag tar vissa djupa suckar så knäpper det till i nacken. Skit konstigt det där. Vet inte vad jag ska göra åt det heller.

Men jag hoppas att det snart blir bättre. Jag borde prata av mig lite, men jag törs nog inte riktigt. Jag har ju alltid Johanna att prata med. Hon är min ängel på alla sätt och vis. Vad skulle jag göra utan henne. Det vågar jag inte ens tänka på.

Nä nu lär jag sluta innan jag blöter ner hela datorn med mina tårar.

Vet inte vad jag ville med detta inlägg, men kännde bara för att skriva av mig lite.