Som Dag-Otto säger...
Sen i onsdags har jag sett fram emot denna dag jättemycket... För idag var det tänkt att jag skulle få göra något som jag aldrig tidigare har gjort förut.
Åka långfärdsskridskor i Fjällnora, utanför Uppsala.
Men jag kom inte så långt...
Allt började så bra imorse. Klev upp kl 7.30. Fixade matsäck, käkade frulle, klädde på mig varmt, packa väskan vattentätt, var skitnervös tydligen oxå :P
Pappa skjutsade mig till tågstationen, och hela resan dit sa han att jag skulle smsa, eller ringa när jag kom fram till Uppsala, att jag skulle höra av mig minst en gång under dagen...
Jag köper biljetten, kliver på tåget, fan vad med folk då. Så jag ställde mig i trappen... Tåget rullar iväg.
Tänker att jag ska nog skicka ett sms till Tobias... Men shit, jag har glömt mobilen hemma :O
Så jäkla klantigt av mig...
(Men minnet tryter ju efter 25 så, kan ju bara säga att minnet är bra men kort :P)
Aja, inte mycket att göra åt det nu.
I Isätra, bara några hundra meter från Rutiga huset stannar tåget... Jag hinner tänka att det är nog ett tågmöte vi väntar på... Vi väntade... Och väntade... Och väntade...
Konduktören pratar i högtalaren och säger att LOKET HAR GÅTT SÖNDER!!!
Bajs då, tänker jag... Hur ska folk veta nu då... PANIIIK!!
Som tur är, så är mammas jobbarkompis på tåget oxå. Så jag frågar lite snällt om jag får låna hennes mobil. Det fick jag.
Ringer till mamma, för det var hennes mobilnummer som ploppade upp i huvudet först.
Pappa hade varit i kontakt med Tobias, och sagt att jag hade glömt mobilen. (Typiskt)
Jag säger till mamma att vi har inte ens kommit till Heby, att loket har gått sönder. Pappa pratade samtidigt med Tobias. Han sa att han hade inte tid att vänta (fullt förståeligt) för de var ju ett helt gäng som skulle ut, och alla kan ju inte vänta flera timmar på mig...
Jag står i bistrovagnen, och ser att turligt nog så har tåget stannat vid nån bilficka, eller nått sånt. Var flera på tåget som hade ringt efter skjuts och taxi, så pappa körde in där han med.
Men det tog en jäkla tid innan vi fick gå av. För tåget hade ju stannat mitt på spåret, och det kan ju vara livsfarligt att gå av när det inte är någon som bevakar...
Men en taxigubbe, hade gått nån utbildning om just sånt här (minns inte vad det var för utbildning han sa) Så han och konduktören bevakade spåret, så de som hade skjuts kunde få gå av :)
Så det var ju bara att åka hem igen...
Så jäkla surt, när man har sett fram emot nått, så blir det inte så :(
Nu är jag heeelt ensam här i huset. Mamma och pappa åkte iväg till Fagersta, så jag skulle hålla koll på huset under helgen... Och hålla koll på elden i kaminen.
Och jag som hade planerat att jag skulle ha, till exempel träningsvärk och ont i rumpan imorgon när det ska sjungas i kyrkan...
Hade till och med planerat att jag skulle skicka en bild till Farmor när jag är där ute på isen. För det var ju inte dåligt väder precis idag...
Jäkla bajståg.... :(
Nu ska jag fixa nått att äta, för matsäcken jag käkade tidigare idag, var inte lika god som jag hade hoppats på... Men den hade säkert varit underbart god där ute på isen... :(
Tack och hej, leverpastej!
Sen i onsdags har jag sett fram emot denna dag jättemycket... För idag var det tänkt att jag skulle få göra något som jag aldrig tidigare har gjort förut.
Åka långfärdsskridskor i Fjällnora, utanför Uppsala.
Men jag kom inte så långt...
Allt började så bra imorse. Klev upp kl 7.30. Fixade matsäck, käkade frulle, klädde på mig varmt, packa väskan vattentätt, var skitnervös tydligen oxå :P
Pappa skjutsade mig till tågstationen, och hela resan dit sa han att jag skulle smsa, eller ringa när jag kom fram till Uppsala, att jag skulle höra av mig minst en gång under dagen...
Jag köper biljetten, kliver på tåget, fan vad med folk då. Så jag ställde mig i trappen... Tåget rullar iväg.
Tänker att jag ska nog skicka ett sms till Tobias... Men shit, jag har glömt mobilen hemma :O
Så jäkla klantigt av mig...
(Men minnet tryter ju efter 25 så, kan ju bara säga att minnet är bra men kort :P)
Aja, inte mycket att göra åt det nu.
I Isätra, bara några hundra meter från Rutiga huset stannar tåget... Jag hinner tänka att det är nog ett tågmöte vi väntar på... Vi väntade... Och väntade... Och väntade...
Konduktören pratar i högtalaren och säger att LOKET HAR GÅTT SÖNDER!!!
Bajs då, tänker jag... Hur ska folk veta nu då... PANIIIK!!
Som tur är, så är mammas jobbarkompis på tåget oxå. Så jag frågar lite snällt om jag får låna hennes mobil. Det fick jag.
Ringer till mamma, för det var hennes mobilnummer som ploppade upp i huvudet först.
Pappa hade varit i kontakt med Tobias, och sagt att jag hade glömt mobilen. (Typiskt)
Jag säger till mamma att vi har inte ens kommit till Heby, att loket har gått sönder. Pappa pratade samtidigt med Tobias. Han sa att han hade inte tid att vänta (fullt förståeligt) för de var ju ett helt gäng som skulle ut, och alla kan ju inte vänta flera timmar på mig...
Jag står i bistrovagnen, och ser att turligt nog så har tåget stannat vid nån bilficka, eller nått sånt. Var flera på tåget som hade ringt efter skjuts och taxi, så pappa körde in där han med.
Men det tog en jäkla tid innan vi fick gå av. För tåget hade ju stannat mitt på spåret, och det kan ju vara livsfarligt att gå av när det inte är någon som bevakar...
Men en taxigubbe, hade gått nån utbildning om just sånt här (minns inte vad det var för utbildning han sa) Så han och konduktören bevakade spåret, så de som hade skjuts kunde få gå av :)
Så det var ju bara att åka hem igen...
Så jäkla surt, när man har sett fram emot nått, så blir det inte så :(
Nu är jag heeelt ensam här i huset. Mamma och pappa åkte iväg till Fagersta, så jag skulle hålla koll på huset under helgen... Och hålla koll på elden i kaminen.
Och jag som hade planerat att jag skulle ha, till exempel träningsvärk och ont i rumpan imorgon när det ska sjungas i kyrkan...
Hade till och med planerat att jag skulle skicka en bild till Farmor när jag är där ute på isen. För det var ju inte dåligt väder precis idag...
Jäkla bajståg.... :(
Nu ska jag fixa nått att äta, för matsäcken jag käkade tidigare idag, var inte lika god som jag hade hoppats på... Men den hade säkert varit underbart god där ute på isen... :(
Tack och hej, leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar