Det kan man lugnt säga att det är. Skulle behöva skriva ner allt som jag har tänk att jag ska skriva, men just nu är det ganska tomt... Kommer på lite saker varje gång datorn är avstängd, och då orkar jag inte starta den, så jag tänker att nästa gång jag sitter vid datorn så kan jag skriva ner dessa grejer... Fungerar inte riktigt. För nu har de tankarna flygit iväg.
Som tillexempel igår, när jag hade gått och lagt mig, så kom jag på nånting jag ville skriva ner, så tänkte jag att jag kommer ihåg det till imorgon, men icke sa nicke.
Nånting som jag borde göra är att bara dra iväg nånstans själv. Till en stuga nånstans, eller bara åka ut i världen, för att hitta mig själv. Men jag tror att jag är för feg... Törs lixom inte släppa taget om livet i lilla Sala. Men jag har ju för tusan alla chanser i världen... Jag är fortfarande ung, jag är arbetslös. Jag kan ju dra iväg redan nästa månad om jag känner för det, men jag är för feg...
Igår bröt jag ihop, inför hela kören. Det gick inte att missa att jag inte var den glada Annika jag brukar vara. Men ibland rinner bägaren över. Det känndes så bra att få prata ut det jag kännde just då. Jag vill så mycket, vill vara överallt samtidigt. Jag vill inte säga nej till mina kompisar när det frågar om jag vill vara med på saker och ting. Kan ha och göra med att skoltiden var den värsta tiden i mitt liv. Då hade jag inga kompisar, jag blev utfryst.
Men nu har jag de bästa kompisarna en människa kan ha, och jag är rädd att förlora dem. Ni vet vilka ni är. Och jag älskar er allihop!
Jag vet att ni finns för mig i vått och torrt. 2010 är det bästa året i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar